Jag tycker att denna videolänk visar väl hur både manliga och kvinnliga gotländska dialekter låter i olika sammanhang. Märk hur personerna böjer konstigt på tonerna; istället för "Man måste vara försiktig när man slänger sitt spö annars kan man få det i huvudet!" (markerade bokstäver = grov gotländska), som den första personen sade, blir orden försiktig; faursiktig, spö; spöj, få det; fau dee, huvudet; hjuvet (här på det sista ordet svaldes halva stavelsen och blev ett slags slang). Huvudtonen sätter sig mer i slutet av orden.
Andra kvinnan sade: "Nu ska vi ut och fiska!" med en exalterad röst. Nu; njo, ska; skau, ut; ot, fiska; fiske. Typiskt här (som är mycket typiskt i all gotländska) är att där orden ska sluta på -a, avslutar de med ett -e. Detta har vi tillika diskuterat i ett tidigare inlägg. De typiska gotländska diftonger ser man på "njo" och "skau".
Den sista rösten var en ganska mörk och grov mansröst som sade "Nej, nej, nej, absolut inte, jag är ingen expert direkt men om jens är ett långhårigt marsvin...". Nej; naij, absolut; appsoljut, jag; jai, långhårigt; launghjårigt. Det är många diftonger som i många andra ord, b:et i "absolut" blev till ett p samt "jag" och "nej" suddades g:et ut till ett j och j:et i nej blev väldigt svängigt som om att även ett i skulle finnas med.
Som sammanfattning kan man säga att gotländskan består av ord som mjukas av och olika stavelser som försvinner bort lite i talspråket, samt att tonerna som sätts ofta i andra stavelsen på vanliga svenska ord sätts i slutet eller precis i början på gotländska ord. Hoppas att detta innehållsfulla inlägg balanserar ut de andra korta! Tack för mig!En bild på Babben som är en känd komiker från Gotland! --->
/Lovisa och Klara 8b
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar